Som sommarhimmel -

skiftande i färg och form.

Ena stunden blå nästa grå - eller oftast- något där emellan. Sådant är livet. Inget är statiskt. Allt är föränderligt. Vi kan inte styra över himmelen. Men vi kan, till viss del, styra över våra liv. Drabbas vi av sjukdom kan vi inte rå för det. Det gäller såväl fysisk som psykisk. I annat fall är det synd om vi betraktar oss som offer. Som drabbade. Lever du i en dålig relation? Försök i första hand att göra något åt det och behåll det positiva som finns kvar. Om det är kört. Avsluta den och gå vidare.

Om någon skuldbelägger dig för att lämna något du mår dåligt av kan man ju undra varför? Är det på grund av att de själva är i en liknande situation men inte vågar släppa taget? Ja, det lär man aldrig få veta. Det svåra är att inte bry sig om vad andra tycker. Det är något vi alla brottas med vilket vi vill eller ej.

Och det kan ju gälla fler saker än kriser i relationer. Att vara sjukskriven av Psykiska skäl tex. folk tycker; har du inte ont i benet, magen eller hög feber är du frisk. "Mår du inte bra i själen? Skärp till dig!" Ja, vi kan alla känna oss orättvist bedömda i olika situationer genom livet...- Så kom ihåg; INGET ÄR STATISKT. ALLT ÄR FÖRÄNDERLIGT. -Precis som sommarhimmelen. Och det är just det som gör den vacker.

Sommar, sommar, sommar!

Finns det något mer rogivande för själen än att stilla segla fram på vatten en varm sommarkväll?

Inga störande motorljud. Ingen stress. Inget annat att göra än att bara vara. Eller hålla lite koll på de vita seglen som tornar upp sig i den blå himmelen ovanför. Är segelbåten dessutom så här vacker är det även en estetisk upplevelse för den som gillar och uppskattar det vackra. Som ett instrument med tampar och segel istället för strängar. Har man ingen segelbåt själv så har man kanske turen att ha en vän som har en och som gärna delar med sig av sin glädje.

Och sommarlovsbarn! Vilka glädjespridare. (Förutom när de gnäller och kivas, men man får ju ta det onda med det goda, som man brukar säga). Här är en Tuff Cool kille, världsmästare på Skateboard. Och dessutom världsmästare på det mesta. Här om dagen lärde han sig simma. Han kom överlycklig springande över sandstranden till sin mamma (jag) som för tillfället låg och solade och talade ivrigt om att han kunde simma! 56 simmtag! Oj! Sa jag.Vad kul! Det måste du visa mig. Jag gick med honom ner till vattnet och mycket riktigt. Han simmade. Vi räknade simtagen. Tillslut kom vi upp till 10 simtag. Oooo vad duktig du är sa jag. Vad roligt att du kan simma! Men, det där med 56 simtag....det var väl inte riktigt sant? "Skojjar du eller" sa han då. "102". ..Ja, det där med självförtroende i den åldern är det visst inget fel på.

Pinneviksbadet i Lysekil. Västkusten, en brandman, en räddningsledare, en musiklärare, en snickare och en trummis. Allihop i en person. Även han den Bästa och Coolaste som finns! Här badar vi från klipporna, vilket jag knappast gjort sedan jag var 20. Barnledig för en helg och man slipper ligga på sandstranden. Barn i all ära! Jag älskar dem och skulle aldrig vilja vara utan dem, men visst är det underbart att få känna sig ung och fri ibland. Kanske är det därför jag känner mig yngre nu när jag fyllt 40 än vad jag gjorde när jag var 30? Yngre men klokare.