Välkommen till min nya Sommarblogg!

Äntligen är sommaren här!

Sol och salta bad. Grilla och ha kul med vänner och familj. När sommaren väl kommer är det lätt att vi överdoserar av dessa underbarating som man ju endast kan göra på sommaren. Det är svårt, i alla fall i början av sommaren och i alla fall för mig att ta det lugnt. Stanna hemma och hålla sig i skuggan trotts perfekt strandväder. Man vill ju inte missa något. Tänk om det är just den här dagen som är den bästa sommardagen och resten blir regn! Det var precis så jag resonerade den här sommaren också. Trotts regäl förkyldning ville jag inte missa något utan körde på för fullt med aktiviteter i värmen. Men så Pang! sa kroppen ifrån. Jag fick huvudvärk och kräktes.

Så nu blir det att ta det lilla lugna och njuta av de små sakerna i stället.

Att sitta i skuggan och njuta av att "slippa" vara ute i värmen hör ju också sommaren till.

Just nu sitter jag på balkongen i skuggan, för ännu har solen inte letat sig in hit. En sval sommar bris drar förbi. Dricker inget varm kaffe utan ett glas hemmagjord rabarbersaft med is och njuter av att äntligen få tid till att skriva.

Att sätta sig och skriva i sin blogg efter en grillkväll hos syrran var kanske inte det bästa. Ett par glas vin och det var väldigt vad mycket svordommar det blev. Ha,ha! Men jag kände mig så oerhört kreativ just då och kunde inte låta bli. Och det jag skrev är ju dessutom sant så jag låter det stå kvar även om jag kunde valt mina ord bättre.

Det här med fördommar är något som förföljt mig genom livet. Det jag dock kommit till insikt med är att man ska inte ta på sig skulden för andra människors bristande förståelse. Den får de stå för själva och den säger mer om vad de är för människor än vad det säger något om mig. Det jag däremot själv har att ta ansvar för är hur jag dömmer andra. Så nu tänker jag inte försöka förklara mig något mer.

Gräver mig upp ur Lärarträsketsmarker

Hu!
Att det ska vara så svårt att gräva sig upp ur lärarträsket och förvandlas från plikttrogen lärare till egensinnig och kreatriv konstnär för en sommar!!! Dessutom vill jag hellst av allt passa på att ta tillfället i akt att vara en riktigt bra mamma. Det är ju förstås vad som är nummer ett. Idag har vi badat o grillat. Om den ene inte vill bada så vill den åtminstonne grilla. Ensamstående med tre barn i olika åldrar, det är inte lätt!

Egentligen hade jag tänkt skriva en blogg om fördoms fulla människor. Urs vad jag tycker illa om människor som dömmer och har förutfattade meningar om andra! En man som lämnar famljen för en annan kvinna t.ex Fy! (Men män är ju män och vad kan man förvänta sig?)
En kvinna som lämnar sin fanmilj för en annan man! Dubbelfy!! Hon är ju rent utav slampaktig.

Som kvinna som tagit initiativet till skillsmässa och alldeles för tidigt träffat en ny man känner jag mig här väldigt orättvist bedömd av många. Inte F´N är det lätt att bryta upp ur ett destruktivt förhållande över huvud taget. Det kan vara en hjälp att lyckas genomföra det om man träffar någon att slå armarna runt, vilket jag haft turen att göra. Någon stabil person som inte sjunker med mig då "han" drar i mina fötter. "Dra du på din djävul!" kan jag säga till honom då. Jag har hittat en bojja som inte går av för hackor!
Hos andra kan det låta: Jaha! så nu dög det inte längre. Nu har hon hittat en man med fint hus! Vi får väl se när hon byter upp sig mot ett slott, den lilla slampan.

FY Fan ta de Djävla hyndorna! Elaka och fördomsfulla är vad de är. De vet inte ett djävla dugg om vad jag gått igenom och vad som lett mig hit!
....Men, idag på stranden låg vi och solade och iaktog människor runt omkring oss, omedvetet som man ju gör och bedömmer som man ju omedvetet gör....
En kvinna (ungefär i min ålder, tror jag,) låg bredvid oss med en väldans massa barn. Hon hade en gammal urtvätad bekini och tatueringar här och var på kroppen. Hon hade dessutom två hundar. Under tiden de var där brydde jag mig inte om dem, men när de gick där ifrån börgade jag och syrran genast att diskutera denna människa. Var det verkligen hennesbarn allihop? och hundarnrna? Och FY!!! Mitt bland alla hundar och barn tänder hon en siggarett! Ungefär som om hon inte hade fullt uppändå! Rökande människor ser i mina ögon alltid nervösa ut. Detta påpekade jag till min syster, mest därför att jag tycker att rökning är "sunkigt" och tillhör "sludder" . Då reagerar plötsligt min snart 17-åriga dotter. Med darrande persing i ungerläppen säger hon till mig att jag är fördomsfull!!!!!!! "Tycker du att alla människor ska gå omkring och se ut som blonda prinsessor då eller?" Som jag då ? sa jag, lite kuvad. .....Det blev tyst.
....Det är vist inte bara andra som är fördomsfulla hyndor. .....jag är visst likadan själv.

Vad gäller Lärarträsket och konstnärskapet kan ni läsa om i nästa blogg. Halkadevisst över på fel ämne. (ps. Tänker inte rätta mina stavfel heller eftersom det är sommarlov.)

Begravningen blev ett vackert
avsked och en upprättelse.


Den kändes ljus och vacker och som en hyllning till en människa som har levt snarare än att vi begravde någon som dött. Vi hade ju alla saknat henne så länge under tiden som hon fortfarande levde. De tårar som rann denna stund, tror jag kom just av saknad. En saknad som varit undan tryckt och som nu fick fritt utrymme. Men jag kände också tacksamhet och stolthet. Tacksamhet över att ha fått växa upp med en sådan god och kärleksfull mamma. Stolt över att få vara hennes dotter och bära en del av henne vidare.

Ing-Britt -72

Hon var endast 50 år när hon blev sjuk i Alzheimers. En sjukdom som innebär total förnedring av den som blir drabbad. Man tappar sina förmågor en efter en. Vilka förmågor som försvinner först är olika från person till person. Att tappa talets förmåga och ändå vara klar nog att ha saker man vill säga måste vara oerhört frustrerande. Den sista fömågan som man tappar är förmågan att svälja, vilket leder till uttorkning. Hon gick bort vid 63- års ålder.




För att hedra hennes minne av den hon var innan sjukdommen gjorde jag därför ett bildspel av bilder som min fotointresserade pappa tagit av henne under årens gång. Från barndom tillsammans med hennes syskon, bröllop, barn (Jag, Mona o Tobbe) samt barnbarnen som var mycket små då hon blev sjuk och tyvär inte minns så mycket av henne. Hon var världens bästa Mamma och hade hon fått vara frisk hade hon varit världens bästa Mormor.