Kärleken bygger på tillit.

Den vi inte kan lite på blir svår att älska

Kärlek är att ge varandra trygghet.


.....att ge varandra en hjälpande hand.

Kärlek är att finna glädje i att vara tillsammans
Att bära varandra genom livet....

Kärleken får oss att känna oss trygga...

Kärleken gör livet vackrare

Eftertankar

När man just läst sista sidan i en bra bok känns det lite sorgligt. Lite vemodigt. Liksom att skiljas från en vän. Man undrar; hur gick det sen? Hur har hon det nu då?
För oftast är det en hon. Någon som jag känner igen mig i och som hjälper mig att förstå mig själv.
Jag har läst tre sådana böcker i sommar.



"Alltid hos dig" av Maria Ernestam


En mycket vackert skriven roman som handlar om livet, döden och kärleken. Ingenting är enkelt och självklart vad gäller dessa saker, vilket hon skildrar på ett fint och begripligt sätt.

"Anhörig" av Katerina Janouch

Att alkoholism är en sjukdom är väl inget vi inte redan vet men att man även som anhörig är "sjuk" har jag inte tänkt på förut. I denna bok beskriver hon sitt liv som anhörig till en missbrukare. Hennes försök att kontrollera hans alkoholintag och inbillning att hon på egenhand ska kunna "uppfostra" och bota sin sambo är verkligen sjukt sett på distans. När man är i det märker man inte sitt sjuka beteende.



Vid bråk med en alkoholist, var bered på att skulden kommer att läggas på dig. Särskilt om barn är med. Barn uppfattar ofta bråk mellan alkoholist och anhörig som att det är synd om alkoholisten. Den anhörige framstår som elak.
Man känner skuld hur man än gör. Stannar man känner man sig delaktig. Lämnar man känner man skuld för att man lämnat.





"Dyngkåt och hur helig som helst" av Mia Skäringer

Å, älskade underbara fantastiska Mia. Tack för denna bok. Jag känner igen mig så OTROLIGT mycket. Att bilda "Plastfamilj" är definitivt inte det lättaste vi människor hittat på. Att separera från barnens far är ingen lätt grej, som vissa verkar tro. Typ: Äh, jag tröttna bara å ville hellre va ihop me nån annan. Sådär bara. Nej, så är det nog knappast för någon.



Några tankar till dig som ska separera från dina barns far. Låt sorgen komma. Det är en död. Och det enda jag kan säga är att man återuppstår. och det enda jag kan säga är att ni är familj ändå. Allt förändras men ingen försvinner. . . . .



Mamma är alltid mamma och pappa är alltid pappa.

......men ibland fins det föräldrar som brister. Pappor som slänger ut sina barn om de inte uppför sig som de önskar. Som säger att "Passar inte mina regler kan du bo på gatan". Som hotar och skrämmer sina barn. Som får dem att känna sig föraktade. Som sviker. Tar nyckeln ifrån dem och säger adjö.

Sådana föräldrar är inte värda sina barn.

Och det är fruktansvärt sorgligt.

Sådär ja!

Nu har min blogg fått ny luftigare design.

Nya idéer om vad den ska användas till och en smula distans......

Hade från början tänkt skriva mest om mitt bildskapande, men eftersom inte så överdrivet myckert sådant ägt rum i mitt liv det senaste har det inte funnits så mycket annat än livets små detaljer att skriva om. Livets små detaljer.........som ju är just det som är och skapar livet. Och, just DET, att skapa med livet är väl vad jag ägnat mig mest åt de senaste åren.

Ibland räcker det inte med att peta i detaljerna för att göra konstverket bättre. Det är helt enkelt fel på hela kompositionen. Större ingrepp och förändringar behövs i bland för att vi sedan ska kunna ägna oss åt de små detaljerna som fullbordar verket.

Men att måla över och röra runt kan ta emot och göra JÄVLIGT ont. Inte förrän man ser resultatet och är nöjd med det känns det bra.

Bild: Keri Smith Bloggtips: kerismith.com

Den 14 Maj 2009 somnade du in.

Jag och syrran åkte till minneslunden med blommor.

Tacksam för den tid vi fick,

sörjer att det inte fick fortsätta.

Med min kamera fångar jag ögonblicket.

Stunder av glädje.

Vackra små saker som man vill lyfta fram,

bli synliga. Mer synliga än vad de redan är.

Med min kamera stannar jag tiden.

Fångar den, så att jag kan återvända till just denna tidpunkt när jag vill.

Jag kan skapa bilder som är vackrare än verkligheten själv.

Med datorns hjälp kan jag sedan göra dem ännnu mer....tja, sagolika.

PÅSKEN

- Den Gladaste och lättsammaste av våra högtider

(....trotts att det var då Han dog!?)

Mitt Påskägg fyller jag med;

Champagne

kärlek

tid med barnen

träffa familjen

pyssel

kreativitet

fixa med hemmet

tid att fundera

bara vara

plantera blommor

baka kakor

läsa bra böcker

pussas med G

blogga

göra nya bilder

bilder

bilder

.......

Tackar http://http://adventure-life-vida.blogspot.com/ för ide´n och tippsar mina ev läsare om en intressant och inspirerande blogg (för utom min egen, förstås) ;-)

"Kvinnors vrede"

Från självutplåning till självinsikt

Så heter boken som jag just nu läser och den är skriven av Harriet Goldhor Lerner.

Bokens tema kretsar kring hur vi som kvinnor kan dra nytta av vår medfödda fömåga att bli arga och reagera när något gör ont och behöver ändras i våra liv. Att kunna bli arg innebär att vi är mottagliga för känslor (signaler på) att något är fel - inte att vi omedelbart måste få ett vredesutbrott.

Oavsett om vi är "trevliga kvinnor" som aldrig visar vår ilska eller "ragator" som får okontrollerade vredesutbrott så tar vi inte vara på signalerna för vår vrede på ett konstruktivt sätt. Inget av dessa sätt är någon bra förutsättning för att förändra något i våra liv som vi inte trivs med.

Självklart är detta inte något som gäller enbart kvinnor utan samma gäller även för män. Det är dock mycket mer vanligt att kvinnor låter bli att visa vrede än vad män gör eftersom det inte anses passande för kvinnor att vara arga. En arg kvinna är en oatraktiv kvinna. Som exempel på detta kan vi ju nämna alla de öknamn vi har för arga kvinnor; "ragata" , "argbigga", "häxa", "satmara", "kärring", "tjatmoster" och "karlhaterska". Hur många sådana ord har vi för arga män?

Hur som helst så är det ett mycket intressant ämne och jag rekomenderar alla, kvinnor som män att läsa boken. Den handlar även om hur man kan vara ett "jag" och ett "vi" i en relation på ett bra sätt. Att tex göra sig till martyr eller lägga all sin energi på att förändra den andre leder inte till självutveckling.

Så till detta vill jag tillägga några rader som jag hittade i boken "Ett halvt liv" av Kerstin Bergström:

Tiden vänder kikaren

Det som jag förut såg i grotesk förstoring,

som outhärdliga detaljer

ser jag nu som hela bilder.

På avstånd,

och jag kan låta ögat dröja utan skrik

och orden behöver inte döda någon.

LOVE LOVE LOVE

Du är den som är bäst av alla

för du värmer mina fötter när de är kalla.

En stor flaska med varmt vatten

så att även fötterna ska ha det skönt om natten.

Du skämmer bort mig med champagne och choklad

för du vet att det gör mig glad.

Tack för att du förgyller mitt liv

gulliga G!

Jag ska torka hennes tårar

Jag ska kamma hennes hår

Reda ut alla härvor

försiktigt och så gott det går

Jag ska bada hennes fötter

Jag ska tvätta hennes sår

sen ska jag lyfta hennes händer

och säga; Där ser du själv hur högt du når

Jag ska lyfta hennes fötter

De ska flyttas tills hon går

Den ena efter den andra

tills hon trampat upp ett spår

Jag ska gå i hennes skugga

om hon faller finns jag där

sen ska jag lyfta hennes händer

och säga; Där ser du själv hur stark du är

Jag ska köpa henne pärlor

Det finns pärlor utav glas

Det är såna jag vill skaffa,

sånna som kan gå i kras

Jag ska säga att det vackra

är så skört, så skört som du

sen ska jag lyfta hennes händer

och säga; Du ska va rädd om dig själv nu

Jag ska lyfta hennesa krona

Den av törna som hon bär

Jag befriar hennes huvud

från det som tynger; det som tär

Jag ska ge henne en gloria

som lyser upp vart än hon går

sen ska jag lyfta hennes händer

och säga; Där ser du själv hur högt du når

Där ser du själv hur högt du når!

Äntligen töväder

En och en halv vecka har nu gått sedan lovet tog slut.

Det är märkligt.....

Jag hade liksom en känsla som om det var livet och inte lovet ....

Men livet går ju vidare även när man jobbar.
Man får liksom ta vara på de små stunderna.

Fånga nuet när det är bra och drömma sig bort när det blir trist och tråkigt.

Även tö och slask kan vara vackert.

Fredag 26 Februari -

Sista lovdagen

Tur att det är helg och ett par lediga dagar kvar.....

"Sköjpysslar" å målar i blivande vardagsrummet.

Sen bär det av till Vänersborg för att gå på bokrean och få min databeroende 13 åring klippt.

Fyndade ett par riktigt bra böcker om inredning och trädgård. Innehåller både en massa inspiration och praktiska råd och tipps.

När man ändå är i Vänersborg MÅSTE man bara passa på att fika på Nordfelds konditori som har Sveriges godaste semlor. Mmmums!
(Jag har ett barn till, men han ville hellre vara hos en kompis och spela dator än att fika. ....nåväl, han kanske tittar ut från skärmen någon gång i 18 årsåldern...
Fick honom åtminstonne att klippa sig.)

Torsdag 25 Februari -

4:e pysseldagen

Idag har jag hädat. Tillbringade 50 min på gym. Nåväl, den som motionerar lite då och då orkar pyssla bättre. Några bilder från gymmet tänker jag inte bjuda på men väl ett litet pysseltipps;

Av en tom chokladask kan man göra en ask för småsaker man vill spara men inte vet var man ska göra av. Är asken formad som ett hjärta, som den här, blir den ju ännu finare.

Enkel men snyggt blir det med hjälp av ett fint papper att klistra på framsidan.

Med papperet som grund klistrar man sedan på lite matchande detaljer.


Baksidan och kanterna får också nytt papper. Guldpapper fins att köpa bl.a på Bokia.


På insidan lade jag bara dit ett pärlemorliknande papper. Vill man kan man ju fixa till det ännu mer.

Så där. Nu är det bara att fylla på med små saker. Har man pyssliga och kreativa barn får man ju små kärleksgåvor då och då. Som den här lilla fågeln som Simon ritade och klipte ut, samtidigt som jag fixade min låda. Så lämpligt. Jag behövde inte ens fundera på vart jag skulle göra av den.

Onsdag 24 Februari-

Pysseldag nr 3

Idag ska Simon baka muffins.

Jag köpte fina formar på Lagerhouse dagen innan..


Att vispa själv med elvisp är kul pyssel när man är 7 år.

Mmm! Mumsiga jorgubbar ska det vara i.

MEN! Vad hände med muffinsarna i ugnen?

De blev liksom lite surrealistiska....

Nästa plåt fick dubbla formar. Då blev det lite bättre.

Lite glasyr och strössel piffar också upp.

Undertiden som vi pysslar med lite allt möjligt tillbringar Göran sitt lov i sin egen pysselverkstad.

"Sköjpyssel med en massa pellejox"

Tisdag 23 Februari-

Pyssellovets andra dag

Idag var vi i Göteborg på en liten snabbvisit.

Vissa av oss hade kunnat gå i affärer i evighet medans andra bara ville hem fortast möjligt för att tillbringa tiden framför datorn.

.....men ut med dem i verkligheten bara!

MC Donalds tex det är ju en bra verklighet... eller?

Hopplösa att få med på bild är de också.

Suck!

Ja, och vill inte de stora vara med på bild så vill inte den minsta heller.

...och vissa vuxna blir så förvirrade av storstaden att de går in i stolpar....

Några normala personer hade i alla fall shoppat pysselsaker ......

Nåväl, hyfsat normala i alla fall......

Själv investerade jag i lite snygga papper på INEX och en orange ljuslykta på Lagerhouse.