måndag 16 mars 2009




6 år senare, en varm sensommardag, fick Josefin och Albin en liten bror. Simon, Gabriel - vår lilla ängel.
Det första jag såg när du föddes var dina stora himmelsblå ögon. Du var också det enda av barnen som fick två namn. Simon blev ditt tilltalsnamn och Gabriel ville din mamma att du skulle heta. (Hon hade en gång en kompis som hette så, men det är inte efter honom du är döpt, utan efter ängeln.) Nu bodde vi sedan fyra år tillbaka i ett radhus på Hästängegatan. Här var det ännu barnvänligare med skogen aldeles intill. Vi kunde plocka blåbär precis bredvid husknuten. Du älskade bär mest av allt och åt snabbare än vad jag han plocka. Nu är du 6 år och är fortfarande lika galet förtjust i bär. Äter dem till och med frysta. Den här gången kunde jag njuta lite längre av mammaledigheten eftersom jag jobbat i några år och fått upp ersättningen en aning. När du var ett år kunde jag fortfarande vara mammaledig på halvtid. När sedan mammaledigheten var slut skedde ett mirakel. Jag blev av med jobbet på hägstadiet i Vänersborg och blev arbetslös. Detta var dessutom mer ekonomiskt fördelaktigt än att få föräldrapenning. I tre terminer arbetade jag bara 30-60%. Fick därför njuta av småbarnsåren med dig mer än med dina syskon. Att jag var hemma mer var förstås även en fördel för dem. Om någon vid detta tillfälle tycker att jag var en "parsit på sammhället" och en "snyltare på skattepengar", så vill jag bara säga dem; ok då. Kalla mig vad ni vill, men jag ser det som ren tur. Nu jobbar jag åter heltid för att försörja familjen. Vi får aldeles för lite tid för varandra. Om jag vann en million skulle jag genast säga upp mig på jobbet för att få mer tid till att vara med dig och dina syskon. Jag Älskar dig så mycket mitt lilla "Hjärtesnöre"! Och jag är så lycklig över att du finns!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar