Bildkonstnaren

Så, fyra år senare föddes du, lillebror, vilket du också fick heta i två veckor. Till slut enades mamma och pappa om att Albin var ditt namn.

Söt som en sagoprins. Din mamma var nu klar med sina studier och hade flyttat med sin stora mage och sin lilla familj tillbaka till Vänersborg. Där bodde vi i en trea på Björkholmsgatan i ett barnvänligt område där storasyster kunde vara ute och leka och mamma ta promenader med vagnen. Men inget varar för evigt. Aldeles för fort tog föräldraledigheten slut och din mamma var tvungen att börja jobba heltid för att vi skulle klara oss ekonomiskt. Du var bara nio månader då och vid 1år fick du vara på dagis hela dagar. Den smärta det innebar för oss båda glömmer jag aldrig. Det är absolut ingen tröst för mig att många andra mammor med mig tvingas göra lika dant. Inte konstgt att många av oss människor som lever idag mår så dåligt. Vi lever i ett sammhälle som strider mot våra känslor. Men nu är du 12år och har klarat dig bra ändå. Du är självständig och duktig på en massa saker framför allt på att rita. Där slår du din mamma många gånger om! Men du ska veta att det inte är därför som jag älskar dig. Om den dagen kommer då du inte längre presterar och är duktig så kommer jag att ÄLSKA dig lika mycket i alla fall. Hoppas din resa genom tonåren inte blir lika jobbig för dig som den varit för din syster. Önskar dig allt gott min lille "Abbelunsen".