fredag 13 mars 2009

Nu ska jag bryta mitt ältande kring elakheter och eleka människor. Förstår inte varför jag fastnat i detta? Nu ska jag ägna käreken en tanke i stället.
Min första kärleksförklaring ska gå till.......
Mitt första barn Josefin som föddes 24 sept-92.


Min lilla Tjoffsa, min lilla Loppa. Här står du i dörröpningen till ditt rum i Umeå ca 2år gammal.
Din mamma läste till bildlärare på Umeå Universitet för att få jobb och kunna försörja dig (fast hon hellst av allt egentligen ville bli filmregisör eller konstnär) Sedan jag blev mamma har alltid min första uppgift i livet varit att vara just mamma. Att vara en halvkass bildlärare eller halvdan konstnär kan jag överleva. Men en halvkass mamma? Aldrig! Min ambition har alltid varit att vara världens bästa mamma, men efter att ha kämpat med detta i drygt 16 år så inser man att det får vara ok att vara en mamma som är "good enough" eller att åtminstonne göra så gott man kan utefter de förutsättningar man har. Att vara mamma till en tvååring är ju inte detsamma som att vara mamma till en tonåring. Det är inte alls lika tacksamt. (Om ens tacksamt överhuvudtaget. ) Men så är det ju. Man är helt enkelt inte tacksam för sådant man tar för givet. Och har jag fått dig att ta min kärlek för given....så har jag ju lyckats! Trotts gräl, besvikelser och sammandrabbningar av alla de slag (som ju hör tonåren till), så ÄLSKAR jag dig min lilla "Loppa" precis för den du är.












1 kommentar: